Saknar min bebis.

Snart 1 år och fyra månader med min älskling. Jag hoppas verkligen att ni någon gång fått uppleva det jag känner för honom. Och om inte hoppas jag att ni får göra det. När jag ser på honom så blir jag helt varm i kroppen, han har de finaste bruna ögonen och ett leende som smittar av sig, han kan få mig att skratta när han vill. Han behandlar mig som en prinsessa och han har stöttat mig genom jätte svåra tider och allt jag gått igenom. Han är också min bästavän, jag är som mest mig själv när jag är med honom. Jag kan verkligen slappna av. Och precis som i alla andra förhållanden så har vi det jobbigt ibland, men vi tar oss alltid igenom det. För vi är menade för varandra. Senast vi träffades var för två dagar sen och det känns redan som en evighet.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0